Vaknade 05.00 av att någon av mina hästar stod och skrapade hela tiden i stallet och min första tanke var "KOLIK".
Det var Aktion och han ville bara lägga sig ner i boxen så min första tanke var ut och gå med honom illa kvickt.
Gick runt på gårdsplanen och han ville fortfarande gärna bara lägga sig ner.
Bajsade 1 ggr och jag tänkte att då är det nog ok att ta in honom igen.
NOT!!!!
Direkt la han sig i boxen och började rulla och kom inte runt när han låg mot yttersidan av boxen.
Började sparka vilt omkring sig och dörren flög ut, saltsten och spann gick i smulor, till slut gav även upphållningen av ytterväggen vika.
Kalle stackaren som precis stigit upp och hör allt detta kommer utspringandes i enbart kalsonger och är livrädd att jag är i närheten av Aktion när allt detta händer.
Till slut ger Aktion upp och ligger bara blickstilla och min tanke är "nu dör han"!
Fick ta ett djupt andetag och fundera på hur i hela friden vi skulle få upp en häst på 175cm.
Gå in i boxen var inte en option då han låg precis i ingången och skulle han börja slå vilt omkring sig igen så hade man ingen chans att komma undan.
Fick då den briljanta idén att hämta longeringslinan, fästa den i Aktions grimma och dra den genom mellanväggen mellan hans och Bonzos box och på det viset stå inne hos Bonzo och försöka lina upp Aktion.
Kalle fick dra medans jag stod och petade upp Aktion och till slut stod han på alla 4 benen, puh!
(lagad box på eftermiddagen och snart är dörren oxå på plats igen)
Ut snabbt som attan med hästen i hagen och dom andra 2 hästarna med. Ringde veterinären som kom efter 30 minuter.
Hennes första kommentar när hon såg honom (eftersom han slängde sig och rullade sig hela tiden) var att ge honom smärtlindande och sedan iväg till Helsingborg Djursjukhus.
Nope, sa jag efter att sett honom i boxen med den paniken han fick hade jag ingen som helst lust att köra ända till Helsingborg med honom. Dessutom brukar buköppningar inte ha den bästa prognosen.
Vi fick gå, och gå, och gå, ge kramplösande, gå igen, ge smärtlindring 2 ggr, sedan kramplösande igen innan veterinären kunde undersöka honom ordentligt. Han slangades även och hon kunde inte märka någon förstoppning.
Efter 3 timmar tyckte vi han var lite bättre men var inte helt övertygade.
Veterinären kunde fortfarande inte svara på om det var ett allvarligt kolikanfall eller tarmvred men
eftersom hon inte kunde göra mer och vi inte ville köra honom till Helsingborg bestämde vi att jag skulle ringa om han blev värre igen och då var utgången inte bra :((
Första 1,5 timmen gick han och skrapade och rullade sig 2 ggr och jag kunde höra att där kom mkt. luft ur honom.
Sedan 10.30 lugnade allt ner sig och resten av dagen ingenting.
Veterinären var gullig och ringde på eftermiddagen och undrade nog varför vi inte ringt igen?? Fanns ingen anledning tyckte jag då allt verkar har lugnat ner sig (helt otroligt tyckte hon nog)
Han fick en tuss hö när han kom in och åt den med stor aptit och drack upp hela sin spann med vatten.
Vi kände att vi lugnt kunde gå in och fira Kalle med nybakade våfflor och efter det rasade vi ihop i soffan.
Jag hade nog sovit förbi ryttareliten på tv om det inte knackat på dörren.
Där stod min vännina Pia och jag undrade stilla vad hon gjorde hos oss 20.00 på kvällen.
Brevid henne står en tjej som jag tänkte "undrar vem det är". Tittade en gång till och ser då att det är ju min dotter Matilda!
Hahaha, ni skulle sett min min!!! Obetalbar!!
Hon hade planerat att komma hem till Kalles födelsedag och stanna i 1 vecka och hade fått Pia att hämta henne i Lund så att vi inte fick reda på det!
Åhhh så mysigt det ska bli att ha henne hemma i 1 vecka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar