Livet går trots allt vidare

Det har varit tungt, oerhört tungt, mycket värre än vad jag trodde sedan Bonzo fick vandra vidare.
I början kunde jag inte ens titta på en bild på honom och bara jag tänkte på honom så började jag gråta.
Nu kan jag titta på hans bilder igen och minnas honom och le och bestämt mig för att livet går trots allt vidare utan honom
Hans sista dag gjorde han något helt tokigt som kan få mig att le. Han gick i sjukhage uppe vid stallet och blev jätte rädd när jägarna på ngn åker i närheten började skjuta och fick väl tuppjuck och började springa runt och helt plötsligt när vi försöker fånga honom tar han sats och hoppar över tråden in till Lottens hage. Hahaha, både han och Lotten såg lika förvånade ut och idag kan jag trösta mig med att det sista han gjorde var det han älskade "att hoppa"

Älskade fina Bonzo

Nöjd Bonzo i fel hage... 

Självklart rinner tårarna när jag skriver detta inlägg men jag är så lycklig att jag har Xena P annars hade jag nog allvarligt funderat på att lägga hjälmen på hyllan.