Det var nära ögat att jag undersökte underlaget på banan bättre!

Idag var jag inte ett dugg nervös när jag körde till tävlingen utan tyckte bara att det skulle bli kul!
Tja, den känslan fanns där ända tills jag gick banan och insåg att det var mkt. mkt. tuffare idag än i onsdags. Hinderna kom snabbt, inga raka vägar och maxat i höjden.
Tydligen var det Fredrik Malm som byggde i onsdags och resten av dagarna har det varit en Holländsk internationell banbyggare vilket kanske förklarar saken.

Framhoppningen/framridningen var kaos med hästar överallt och jag fick varje gång skrika minst 2-3 ggr när jag var på väg mot hindren vilket inte inverkade positivt på min ridning.

Gräsbanan hade minimalt med gräs kvar och kändes hård vilket även Bonzo kände när vi kom in och blev direkt styltig & spänd i gången.

Bara att rida på Anne!
Och det gjorde jag och var så himla lycklig över mina händer (ngt. höga mot hinder 4 annars ok),  att jag höll galoppen,  att vägarna bara kom och Bonzo var inte i närheten av att vara i ngt. hinder.
Mot hinder nr 7 tänker jag att jag måste komma ner i sadeln så att jag hinner rida mot hinder nr 8 som var en oxer och stod med väg åt vänster.
Känner att jag ligger helt fel och tappar min ridning helt och hållet och Bonzo smiter mot vänster  (han fattade nog inte vad jag ville). Jag hänger i halva sadeln  och Bonzo galopperar iväg. Men jag lyckas komma upp igen! Kalle slutade filma där men jag kan berätta att jag inte red emot den oxern igen eftersom den stod dumt till för bra anridning utan tog sista hindret istället som var ett räcke med vattenmatta och avslutade snyggt.

E faktiskt lite stolt över mig själv att jag genomfört denna tävlingen med helt ok ridning och satsar nu vidare mot debuten i 110 i Malmö nästa helg!