Jag trodde det skulle ta många år innan jag skulle behöva skriva detta men tyvärr höll inte den önskan. Du fick så ont i dina framben när frosten kom och för ca 10 dagar sedan fick vi knappt in dig i boxen från hagen för att det gjorde så ont. Sedan dess har du stått i en boxhage och det inte det pensionärs livet jag önskade dig.
Jag vet att mitt beslut var rätt när du fick vandra vidare idag men det känns ändå som om hela mitt inre håller på att explodera.
Min älskade fina Bonzo som jag fick äran att äga i 8 år du har inte lämnat någon oberörd härhemma och kommer vara så otroligt saknad.
Jag hoppas du inte har ont längre och springer omkring och njuter däruppe
Mina tårar tar nog slut någon gång....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar