Med dagens pepp i huvudet åkte jag glad i hågen iväg till hoppträningen med Aktion.
Som jag skrivit tidigare är han inne i en liten fas av pigghet som formar sig i att jag känner att gör jag minsta lilla skänkelfel så exploderar det. Har haft lite av känslan att sitta på en tickande bomb! Det började på träningen i förra veckan och då blev jag helt ställd!
I måndags när jag red hos Ullis kände jag samma igen men tänkte att lite press måste jag sätta på honom och red på istället och la in mkt. volter och arbete direkt och efter en stund hade han släppt det. Red t.om. ut en sväng med Ullis trots att det blåste rejält vilket är en utmaning på Aktion.
I början av träningen ikväll kände jag samma igen men sket helt ärligt i det och red på bara. Kerstin var också med med sin något yviga häst till dagen och helt plötsligt stod hennes häst och Aktion brevid varandra och la in varsitt rejält bocksprång på stället. Rätt så skönt att det hände till slut för då fick jag känna att det bara gungade till lite och red sedan på igen!
Hoppningen gick suveränt och han känns extremt fin att hoppa och jag bryr mig inte så mkt. längre att han ibland "springer" iväg efter språnget eftersom jag vet att bara jag sätter mig ner, rätar upp mig och håller om så kommer han tillbaka. Oftast händer detta när jag haft för lusig galopp mot hindret och sedan släpper efteråt.
Gjorde mkt. lydnads övningar som gick jättebra!
Fick lite "fjärilar" i magen när Ulrika höjde upp ett räcke men fick samtidigt orden i huvudet som stod i peppen
Många gånger undviker vi att göra saker på grund av att det blir obekvämt men vad vi inte tänker på är att
Vad som är obekvämt till en början blir bekvämt senare
Åh jisses så fint han hoppade min fina fina Aktion :)
Imorgon är det dags för Bonzo vilket jag ser mkt. fram emot!
Malmö 2012
Anne & Bon Ciao
onsdag 8 januari 2014
Onsdagspepp från Ryttarinspiration!
Onsdagspepp
– när det går segt och rent av känns hopplöst
Ibland smyger den där känslan sig på, känslan av att allt känns hopplöst och det känns som att ju mer man försöker, desto mer misslyckas man.
Man gör allt, man planerar, man övar, man ser sig själv lyckas för att övertyga hjärnan, man tar hjälp. Men ändå står det still.
Coacher predikar om att man bara ska kämpa på.. Quotes surrar runt på nätet och verkar bara vara ytliga ord.
"Om du jobbar hårt så kommer du att lyckas" sägs det.
Men när kommer det då? Frustrationen är ett faktum och man vill bara skrika.
Det är så frustrerande för man vill något så otroligt gärna och varje gång man tänker på det så pirrar det först till i magen av glädje och exaltering men genast därefter knyter det sig till en stor sten när man inser att ”hur i hela friden ska jag lyckas med detta?”.
När du hamnar i denna situation, grips inte av panik och låt inte den stora vågen av misslyckande och osäkerhet skölja över dig.
Det är såhär det är ibland, det är bara en del av processen. Framgång är inte en destination, framgång är resan dit. Det är i sådana här lägen du visar både för dig själv och andra vem du verkligen är, för alla är bra i medgång! Vad som definierar oss är vad vi gör i motgång.
Ofta har vi otroligt stora prestationskrav. Stora mål är bra, men vi måste också stanna upp och kolla hur långt vi faktiskt redan tagit oss. Ofta faller bitar på plats av sig själv om du bara stannar upp, lyfter av några tegelstenar prestationskrav från axlarna och bara gör.
Tänk inte så mycket, för hjärnan är inte dummare än att har du ett mål du verkligen vill nå, så hur mycket du än försöker lägga det åt sidan, så finns det där någonstans längst bak och bara väntar.
Och det är just där längst bak i hjärnan som det många gånger gör sig. Av att bara släppa lite fokus på det där du så gärna vill och samtidigt börja jobba med saker runt om kring, små små saker som varje dag tar dig en liten bit närmre ditt mål. På detta sättet märker du helt plötsligt att du är tio gånger närmare ditt mål än vad du var när du la som mest energi på att försöka nå det.
Det är små små saker varje dag som avgör hur framtiden formar sig, små för oss obetydliga val som i det långa loppet faktiskt formar oss.
De är så enkla saker att göra att vi inte gör dem, för dem är precis lika enkla att inte göra.
Många gånger undviker vi att göra saker på grund av att det blir obekvämt men vad vi inte tänker på är att
Vad som obekvämt till en början blir bekvämt senare
Och vad som är bekvämt i början blir istället obekvämt senare.
Väljer du att bara sitta upp och rida medans dina tankar är någon helt annan stans, eller har du en plan med vad du gör. Tar du dig de få minuterna varje dag att faktiskt träna på sådant du inte kan. För om du varje dag tränar på sådant som är enkelt och bekvämt, tror du inte det kommer de bli obekvämt i längden.
Vadå obekvämt? Jo om du inte tränar på sådant som utmanar dig kommer det någon gång komma i kapp dig. Senare kommer du hamna i lägen då du fattas den kunskap som övningen eller nivån kväver, just därför att du trott dig välja den enkla vägen , struntat i grunderna och istället fortsatt klättra i klasserna utan att faktiskt utveckla träningen hemma och bygga en stadig grund.
Ridning är en färskvara och behövs hela tiden tränas på och upprepas och det är vad du gör hemma när du är själv och ingen ser som kommer ge dig ditt förtjänta resultat framför publiken senare.
Resultatet av att inte göra det lilla extra varje dag kommer bli att du till slut kommer behöva gå ner några klasser för att hämta tillbaka det du struntade i att göra när du var upptagen med att strävs efter de stora klasserna.
Allt går bra till en början men utan en stadig grund faller det samman till slut .
Varför är inte alla toppen? Därför att det krävs diciplin, uthållighet och en enorm vilja som driver dig till att göra saker som behövs göras oavsett om du känner för det eller inte. Hade handlar inte om att göra något revolutionerande över en natt, det är bara på film. Det handlar om att göra små små saker varje dag under en längre tid. Små saker som är enkla att göra, men som också är enkla att inte göra.
Den enda skillnaden dem som är i toppen och dem som inte är det; är att dem haft lite fler motgångar, misslyckats några fler gånger, tagit några fler nej, gjorde det där lilla extra under en något längre tid, kämpat fast de inte sett resultat, vågat chansa, inte varit rädda för att misslyckats och framförallt - aldrig slutat!
Tiden kommer att passera oavsett, frågan är vad vi väljer att göra på den. Våga utmana dig själv och gör något obekvämt varje dag, efter timmar av träningen kommer det som var svårt helt plötsligt bli enkelt och vad som till en början var obekvämt kommer bli bekvämt.
Våga tro på dig själv och våga lita på processen.
Fast det är segt ibland, sluta inte tro på det!
Tror på något så starkt att ingen kan hitta ett enda argument till att inte tro på det.
Skit i vad alla andra säger. Livet kommer bli så mycket roligare den dag du beslutar dig för att inte fundera över vad andra människor tycker. Det kommer alltid finnas människor som vill se dig misslyckas och det kommer alltid finnas människor som kan förklara för dig varför du inte kan göra det. Men sanningen är att det endast är människor som inte skulle våga göra det själva. Lyssna på människor som har åstadkommit det du vill göra, för dem är själva levande bevis på att det är möjligt.
Så låt människor skratta och prata och låt dem tro att du inte ska klara det- desto roligare är det när du visar att du faktiskt klarat det.
Och gissa vem som skrattar då..
Din tid kommer.
Lita på processen och ge aldrig upp!
– när det går segt och rent av känns hopplöst
Ibland smyger den där känslan sig på, känslan av att allt känns hopplöst och det känns som att ju mer man försöker, desto mer misslyckas man.
Man gör allt, man planerar, man övar, man ser sig själv lyckas för att övertyga hjärnan, man tar hjälp. Men ändå står det still.
Coacher predikar om att man bara ska kämpa på.. Quotes surrar runt på nätet och verkar bara vara ytliga ord.
"Om du jobbar hårt så kommer du att lyckas" sägs det.
Men när kommer det då? Frustrationen är ett faktum och man vill bara skrika.
Det är så frustrerande för man vill något så otroligt gärna och varje gång man tänker på det så pirrar det först till i magen av glädje och exaltering men genast därefter knyter det sig till en stor sten när man inser att ”hur i hela friden ska jag lyckas med detta?”.
När du hamnar i denna situation, grips inte av panik och låt inte den stora vågen av misslyckande och osäkerhet skölja över dig.
Det är såhär det är ibland, det är bara en del av processen. Framgång är inte en destination, framgång är resan dit. Det är i sådana här lägen du visar både för dig själv och andra vem du verkligen är, för alla är bra i medgång! Vad som definierar oss är vad vi gör i motgång.
Ofta har vi otroligt stora prestationskrav. Stora mål är bra, men vi måste också stanna upp och kolla hur långt vi faktiskt redan tagit oss. Ofta faller bitar på plats av sig själv om du bara stannar upp, lyfter av några tegelstenar prestationskrav från axlarna och bara gör.
Tänk inte så mycket, för hjärnan är inte dummare än att har du ett mål du verkligen vill nå, så hur mycket du än försöker lägga det åt sidan, så finns det där någonstans längst bak och bara väntar.
Och det är just där längst bak i hjärnan som det många gånger gör sig. Av att bara släppa lite fokus på det där du så gärna vill och samtidigt börja jobba med saker runt om kring, små små saker som varje dag tar dig en liten bit närmre ditt mål. På detta sättet märker du helt plötsligt att du är tio gånger närmare ditt mål än vad du var när du la som mest energi på att försöka nå det.
Det är små små saker varje dag som avgör hur framtiden formar sig, små för oss obetydliga val som i det långa loppet faktiskt formar oss.
De är så enkla saker att göra att vi inte gör dem, för dem är precis lika enkla att inte göra.
Många gånger undviker vi att göra saker på grund av att det blir obekvämt men vad vi inte tänker på är att
Vad som obekvämt till en början blir bekvämt senare
Och vad som är bekvämt i början blir istället obekvämt senare.
Väljer du att bara sitta upp och rida medans dina tankar är någon helt annan stans, eller har du en plan med vad du gör. Tar du dig de få minuterna varje dag att faktiskt träna på sådant du inte kan. För om du varje dag tränar på sådant som är enkelt och bekvämt, tror du inte det kommer de bli obekvämt i längden.
Vadå obekvämt? Jo om du inte tränar på sådant som utmanar dig kommer det någon gång komma i kapp dig. Senare kommer du hamna i lägen då du fattas den kunskap som övningen eller nivån kväver, just därför att du trott dig välja den enkla vägen , struntat i grunderna och istället fortsatt klättra i klasserna utan att faktiskt utveckla träningen hemma och bygga en stadig grund.
Ridning är en färskvara och behövs hela tiden tränas på och upprepas och det är vad du gör hemma när du är själv och ingen ser som kommer ge dig ditt förtjänta resultat framför publiken senare.
Resultatet av att inte göra det lilla extra varje dag kommer bli att du till slut kommer behöva gå ner några klasser för att hämta tillbaka det du struntade i att göra när du var upptagen med att strävs efter de stora klasserna.
Allt går bra till en början men utan en stadig grund faller det samman till slut .
Varför är inte alla toppen? Därför att det krävs diciplin, uthållighet och en enorm vilja som driver dig till att göra saker som behövs göras oavsett om du känner för det eller inte. Hade handlar inte om att göra något revolutionerande över en natt, det är bara på film. Det handlar om att göra små små saker varje dag under en längre tid. Små saker som är enkla att göra, men som också är enkla att inte göra.
Den enda skillnaden dem som är i toppen och dem som inte är det; är att dem haft lite fler motgångar, misslyckats några fler gånger, tagit några fler nej, gjorde det där lilla extra under en något längre tid, kämpat fast de inte sett resultat, vågat chansa, inte varit rädda för att misslyckats och framförallt - aldrig slutat!
Tiden kommer att passera oavsett, frågan är vad vi väljer att göra på den. Våga utmana dig själv och gör något obekvämt varje dag, efter timmar av träningen kommer det som var svårt helt plötsligt bli enkelt och vad som till en början var obekvämt kommer bli bekvämt.
Våga tro på dig själv och våga lita på processen.
Fast det är segt ibland, sluta inte tro på det!
Tror på något så starkt att ingen kan hitta ett enda argument till att inte tro på det.
Skit i vad alla andra säger. Livet kommer bli så mycket roligare den dag du beslutar dig för att inte fundera över vad andra människor tycker. Det kommer alltid finnas människor som vill se dig misslyckas och det kommer alltid finnas människor som kan förklara för dig varför du inte kan göra det. Men sanningen är att det endast är människor som inte skulle våga göra det själva. Lyssna på människor som har åstadkommit det du vill göra, för dem är själva levande bevis på att det är möjligt.
Så låt människor skratta och prata och låt dem tro att du inte ska klara det- desto roligare är det när du visar att du faktiskt klarat det.
Och gissa vem som skrattar då..
Din tid kommer.
Lita på processen och ge aldrig upp!
söndag 5 januari 2014
Trevligt avbrott med lyx weekend i Köpenhamn
Hemkomna igen efter en mkt. trevlig lördags eftermiddag och kväll i Köpenhamn där vi firat min mammas 80 års dag.
Kom till hotellet vid 15-tiden och checkade snabbt in för att sedan bege oss ner till Magasin du Nord och kolla lite på rean medans herrarna intog "vinstue"
Blev en kort runda utan några inköp för att sedan samla ihop alla till en drink på hotellet
Tack mamma, pappa, bror, svägerska, man & son för en helt underbar vistelse i Köpenhamn!
Och ett stort tack till Ullis som tog så väl hand om mina fyrbenta när jag var borta!
Kom till hotellet vid 15-tiden och checkade snabbt in för att sedan bege oss ner till Magasin du Nord och kolla lite på rean medans herrarna intog "vinstue"
Blev en kort runda utan några inköp för att sedan samla ihop alla till en drink på hotellet
Kalle, sonen och min svägerska
Väldigt trevlig utsikt från hotellet
Kvällen intogs med mkt. bra mat på Rest. Zeleste. nere i Nyhavn
Kan varmt rekommendera denna restaurangen
Vem kan tro att min mamma fyllt 80 år??
Carl Philip njöt av att få bo på hotell och gå på restaurang
Jag och min bror
Och till slut min snygge man
Och ett stort tack till Ullis som tog så väl hand om mina fyrbenta när jag var borta!
lördag 4 januari 2014
Fotosession med pållarna
Började helgen med att longera Aktion
Sedan var det bara att sätta igång och göra iordning stallet då vi skulle iväg till Köpenhamn vid lunchtid.
Dock är det ganska svårt att gå ut med skottkärran då hästarna står precis utanför dörren och helst Corsa vill gärna gosa och undersöka vad jag gör hela tiden.
Dock är det ganska svårt att gå ut med skottkärran då hästarna står precis utanför dörren och helst Corsa vill gärna gosa och undersöka vad jag gör hela tiden.
Okej give "the bitch look" Corsa
Sedan skulle ju Bonzo också vara med på ett hörn
Aktion höll sig mer på sitt hörn
fredag 3 januari 2014
Stort grattis mamma!
I våran familj duggar födelsedagarna tätt och idag gratulerar vi mamma på hennes 80-års dag.
Vi ska fira henne mer imorron då vi åker med mamma, pappa, bror & sambo till Köpenhamn för att äta gott och bo på hotell.
Sedan fyller faktiskt både Matilda (januari också) och jag (september) jämt i år :))
Vi ska fira henne mer imorron då vi åker med mamma, pappa, bror & sambo till Köpenhamn för att äta gott och bo på hotell.
Sedan fyller faktiskt både Matilda (januari också) och jag (september) jämt i år :))
TREVLIG HELG ALLA GOA VÄNNER!
torsdag 2 januari 2014
Tomten glömde något......
Jag är helt säker på att tomten glömde någon av mina önskningar på listan i år????
Idag när jag körde hem från jobbet och regnet öste ner, jag frös och hade ont i halsen var man ju inte super taggad på att motionera någon häst.
Dyngsura hästar kom in och jag insåg att köra till ridhuset orkade jag bara inte (15 minuter enkel väg).
Fick bli longering med Aktion ute på en ännu blötare åker där det plaskade ordentligt när han travade. T.om. Aktion som brukar jobba på bra i linan försökte fuska sig ur arbetet och saktade av ganska många gånger.
Tack och lov har ju Kalle satt upp bra belysning så att man ser vad man håller på med iaf.
Dyngsur kom även jag in till tack och lov färdig middag när jag var färdig!
SÅ tomten jag undrar varför du inte trollat fram antingen en ridbana eller ett ridhus till mig för jag tyckte jag var så tydlig i min önskan??
Idag när jag körde hem från jobbet och regnet öste ner, jag frös och hade ont i halsen var man ju inte super taggad på att motionera någon häst.
Dyngsura hästar kom in och jag insåg att köra till ridhuset orkade jag bara inte (15 minuter enkel väg).
Fick bli longering med Aktion ute på en ännu blötare åker där det plaskade ordentligt när han travade. T.om. Aktion som brukar jobba på bra i linan försökte fuska sig ur arbetet och saktade av ganska många gånger.
Tack och lov har ju Kalle satt upp bra belysning så att man ser vad man håller på med iaf.
Dyngsur kom även jag in till tack och lov färdig middag när jag var färdig!
SÅ tomten jag undrar varför du inte trollat fram antingen en ridbana eller ett ridhus till mig för jag tyckte jag var så tydlig i min önskan??
onsdag 1 januari 2014
Nyårsdag i moll och dur!
Idag fyller världens bästa son 11 år, stort grattis min älskade Carl Philip!
Tyvärr fick vi börja dagen med att åka till akuten med mannen som halkade igår när dom smällt raketer och skulle gå ner för en grässlänt. Tog emot sig med handen vilket resulterade i 2 frakturer och gips i 4-6 veckor.
Men när vi ändå var i Ystad så passade vi på att mumsa i oss perfekt "dagen efter" mat på Mc Donalds
Efter att tagit en Power nap på eftermiddagen samlade jag krafter och körde upp till ridhuset med Bonzo.
Samma övning som dagen innan stod framme men tyvärr var vi för många där för att jag skulle kunna träna på att hoppa med att hålla förvänd galopp efter hindren.
Dock stod serien bra till för att hoppa så den tog vi ett par gånger och Bonzo var skitfin!
Även han känns väldigt lovande för 2014.
Love my horses!
Avslutade dagen med att äta resterna av vildsvinssteken med rotfruktsgratäng till och sedan intog vi alla matkoma i soffan!
Tyvärr fick vi börja dagen med att åka till akuten med mannen som halkade igår när dom smällt raketer och skulle gå ner för en grässlänt. Tog emot sig med handen vilket resulterade i 2 frakturer och gips i 4-6 veckor.
Men när vi ändå var i Ystad så passade vi på att mumsa i oss perfekt "dagen efter" mat på Mc Donalds
Samma övning som dagen innan stod framme men tyvärr var vi för många där för att jag skulle kunna träna på att hoppa med att hålla förvänd galopp efter hindren.
Dock stod serien bra till för att hoppa så den tog vi ett par gånger och Bonzo var skitfin!
Även han känns väldigt lovande för 2014.
Love my horses!
Avslutade dagen med att äta resterna av vildsvinssteken med rotfruktsgratäng till och sedan intog vi alla matkoma i soffan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)